Min älskade lilla son

barnet, det sexåriga, som ligger och låtsassover i sin säng när Polisen knackar på eftersom någon ringer in misshandel. TV:n står sönderslagen och den nersupna morsan - som gått till puben, har bett sin spritiga pundarkompis att vara barnvakt. Vad reagerar den nersupna mamman över när hon väl kommer hem och Polisen fortfarande står kvar och försöker reda ut vem som gjort vad i hemmet? Hon reagerar över att TV:n är sönderslagen. INTE över att hennes inneboende har kommit i slagsmål med hennes sambo medan dottern ligger i sitt rum och ska sova och bli en god medmänniska.

Hur ska detta barn bli helt? Fan, vissa människor borde bli belagda med avelsförbud.

Jag ser rött varje gång jag hör om en egoistisk vuxen som väljer att trasa sönder sitt barn.

JAG BLIR SÅ JÄVLA FÖRBANNAD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

*tar alla ungar under vingarna*

Kanske en bra P3-låt klockan kvart över tre en torsdagseftermiddag.

Men det funkar inte att sjunga ballad om saker som destruktiva kärleksförhållanden. Han slår mig. Det gör ont, å så ont.  Fin tanke men det är sällan jag hör någon stå och sjunga om alla barn som växer upp i ett alkoholiserat hem i en grå förort, där den fula gubben skållar kaniner i högervarv och kopplar hunden bakom bilen och kör iväg.

Bra budskap. Men den vinner ingen Melodifestival.

Nu är det alltså bestämt. Och först nu är jag nöjd med beslutet.

Tänker mig grönt och gult *skriver upp ärtgröna servetter på inköpslistan*

Kan du skriva på här. Här. Här. Här. Och här. Tack du har just sålt  din själ till oss och dessutom kommer vi förnedra dig och behandla dig som en inkompetent imbecill.